Privat eller personlig på bloggen

Det här är en fråga som ofta återkommer när man ska blogga. Vill man skriva om ett ämne, till exempel hårdrock eller katter, kan man hålla sig till fakta eller så kan man skriva personligt, till exempel berätta om sina egna katter eller de konserter man går på. Det brukar bli bättre om man är personlig, för annars blir ens sida mer som en faktabank dit folk går när de letar efter information, men i övrigt inte följer. Undantag finns förstås. Däremot om man är personlig kan folk mer knyta an till en och börja följa ens blogg. De vill veta vad Lisa eller Lukas har hittat på de senaste dagarna eller vad Maj-Lis och Nour tycker om något.

Då är frågan om man ska vara personlig eller privat när man skriver. Det är inte riktigt samma sak. Att vara personlig innebär att man låter sin egen personlighet, sina intressen och åsikter, ta plats i bloggen. Antingen direkt eller indirekt. Men man behöver egentligen inte berätta så mycket om sitt liv. Läsaren har kanske ingen aning om var man bor, hur man ser ut, vad man jobbar med, om man är singel eller gift småbarnsförälder eller pensionär.

Längre tillbaka, i bloggarnas barndom, var många mer privata fast samtidigt anonyma. Ingen visade ansiktsbilder eller skrev ut sitt fulla namn. Däremot kunde man skriva långa inlägg om kärlekshistorier, problem med barnen, konflikter på jobbet och annat. Om en bloggare var duktig på att formulera sig fick den många följare, eftersom de antingen kunde relatera till det bloggaren skrev om eller så fick de en inblick i en “annan värld”. Boknörden fick titta in i partyprinsessans dagbok och vice versa. Det var spännande att följa andras liv och innersta tankar, vare sig de handlade om psykisk ohälsa, otrohet eller en småbarnsmammas vardagsliv. Efter ett tag var det som om man lärde känna den personen.

I dag är bloggarna inte lika privata, eller så bjuder man på sig själv men bara inom ett visst ämne, till exempel träning eller företagandets upp- och nedgångar. Eftersom de flesta inte är anonyma idag (då vi förväntar oss att en blogg innehåller stora, fina bilder) blir innehållet ofta lite mjäkigt, lite för tillrättalagt. Vill man verkligen ha trogna följare tror jag att man måste liksom krypa lite in under huden. Våga bjuda in dem. Samtidigt som det förstås är en balansgång, för man måste respektera att ens omgivning inte alltid vill bli bloggad om.